”Det är något fel på systemet”, säger en av alla de invandrarkvinnor som röstade på moderaterna i valet (DN 20/9). ”Vi är många som varit affärskvinnor hemma i Somalia. Men ingen har lyckats här i Sverige.”
     Den 40-åriga åttabarnsmamman, som är hemmafru, går på socialbidrag och vill öppna klädaffär, personifierar den borgerliga valsegern: kvinnorna (och invandrarna) som gick åt höger och kom ut som borgare.
     "Det är arbetslösheten som gör det. Och familjepolitiken. Många vill stanna hemma med sina barn längre”, bekräftar en kommunalpolitiker(m).

Dessa nyborgerliga kvinnor vill både kunna försörja sig själva och själva ta hand om sina små barn. Som småföretagare skulle de kunna kombinera jobb och barn. Så har kvinnor gjort i alla tider.
     Nyhögerkvinnorna blev så många att de kanske avgjorde valet (kvinnor har högre valdeltagande än män).
     Moderaterna mer än fördubblade sitt väljarstöd bland kvinnorna (Valu).

Kanske avgjorde mammorna valet (som jag skrev om på Brännpunkt 24/8). Under valrörelsen fick vi nämligen veta att cirka två tredjedelar av kvinnorna (och männen) är positiva till ett vårdnadsbidrag, som Alliansen till slut föreslog (GP/Sifo).
     ”Familjepolitiken är en stor valfråga, för kvinnor ofta en av de tre viktigaste”, sa statsvetaren Lena Wägnerud (GP 11/9).

Alliansen har nu starkare stöd bland kvinnorna än vänsterblocket. Det är en av valets stora sensationer.
     Kvinnomajoriteten i Sverige brukar nämligen rösta vänster. Vänstern och feminismen har under lång tid stått för förföriskt mjuka, trygga värden som attraherat kvinnor. Men också gjort dem beroende av högskattestaten, som tagit ifrån dem makten över barnen och möjligheterna att försörja sig.
     I årets valrörelse upptäckte många kvinnor att ”det är något fel på systemet”.
     I eftervalsdebatten har det varit väldigt tyst om den nya kvinnohögern.

Särskilt tyst är det i den feministiska vänstern. Deras skyddslingar har övergivit dem.
     Hos vänsterpartiet halverades kvinnorösterna och Feministiskt initiativ kom inte in i riksdagen.
     Gudrun Schyman, de underordnade kvinnornas taleskvinna, röstades ut ur riksdagen.
     Men även hos folkpartiet, borgerlighetens eget Fi, mer än halverades kvinnorösterna. Erik Ullenhag (fp), som i valrörelsens slutskede berättade att han inte kände någon som vill vara hemma med barnen (SvD 25/8), åkte ut ur riksdagen.

Den nya kvinnohögern verkar vara borgerligare än många borgerliga politiker.
     Den kräver inte fifty-fifty-jämställdhet och genuskurser i regeringen à la Maud Olofsson. Den talar inte om kvinnofällor à la Lars Leijonborg.

Nej, precis som de gifta kvinnor som röstade fram Bush till valseger 2004, verkar svenska kvinnor ha återupptäckt borgerliga dygder som arbetsamhet, sparsamhet och privat initiativkraft. De verkar också ha återupptäckt borgerliga institutioner som hemmet, familjen och äktenskapet och insett att välfärd och trygghet kan skapas av människorna själva – utan hjälp av Försäkringskassan och socialen.

Kvinnorna har flyttat den svenska mitten åt höger.
     Det skrämmer inte bara vänstern, utan säkert också den borgerliga Alliansen som vänstrar med gamla vänstermitten där LO har bestämt att det inte finns några systemfel.

Elise Claeson
Fri skribent. Aktuell med boken mamma@home (Prisma)